gladjeversktanmedpersonal.jpg

Ledsamhet ersätts med glädje

2016/06/19

N

är vi knackar på dörren öppnar en trött, och lite ledsen, mamma. Det är mörkt inne i rummet och persiennerna är neddragna. Hon blir glad när hon ser oss, hälsar oss välkomna på finlandssvenska. Hon hoppas att vi ska kunna pigga upp hennes 2-åriga son. Han är blyg och har precis gråtit så vi börjar försiktigt, försiktigt.

Vi börjar blåsa lite bubblor och han skiner upp lite försiktigt. Han följer bubblorna med blicken och efter en stund försöker han fånga dem med handen. Vi interagerar, i bubblornas värld. Fångar bubblor, blåser stora och små bubblor och vi ger bubblorna små ljud. Plötsligt får min kollega ett infall och säger ett improviserat ord på finska och pojken börjar skratta. Så säger hon ett till finskt ord och han skrattar ännu mer. Sedan säger hon ett till, och ett till, tills han nästan kiknar av skratt. Vi andra skrattar också för det är så oväntat och så härligt att han skrattar så mycket.

Plötsligt börjar hans mamma gråta. Hon säger att det är av glädje, för sedan de blev inlagda på sjukhuset har hennes son inte skrattat en enda gång. Vi försöker trösta henne och det är lätt, för egentligen är hon ju glad. När vi går vinkar pojken glatt och mamman kramar om oss. Jag känner hennes uppriktiga tacksamhet och hur en del av hennes ledsamhet nu har ersatts med glädje.