thumbnail.jpg

Skratt och bus

2016/12/12

V

i skulle besöka en liten flicka som var cirka tre år gammal. Vi hade fått rapport om att flickan var mycket rädd. Rädd för alla undersökningar, oavsett om det skulle göra ont eller inte. 

Min kollega började med att stå i dörren och ta kontakt. Jag valde att hålla mig i bakrunden. Efter en stund har min kollega har fått bra kontakt med flickan och hennes familj. Han står inne i rummet, vid sängen där flickan och hennes mamma och pappa sitter. Han presenterar mig. Jag står utanför rummet vid vår vagn och säger att jag är jättebra på ballonger. Jag gör ett ballongbi som sitter på en lång ballong så att det kan flyga runt. Biet börjar flyga runt flickan och hennes föräldrar och närmar sig flickan som viftar lätt med det kort som hon har fått av oss. Biet flyger iväg och flickan ler. Biet kommer tillbaka med lite mera kraft och flickan upprepar viftandet. Biet åker iväg, med högre fart denna gång, vilket får flickan att skratta. Detta upprepas några gånger och biet försöker även attackera pappan. Flickan tar ut sina rörelser för att skrämma bort biet, och hon är i kontroll av situationen samtidigt som hon skrattar. Det hela avslutas med att hon får biet så hon kan få busa med sina föräldrar och även sjukhuspersonalen.