En objuden gäst

2012/12/18 | Av Maria Hellbom

Ibland får jag frågan från anhöriga om man får bli arg på en någon som har cancer. Man får skuldkänslor för att man är arg när någon är sjuk och har det jobbigt, samtidigt som man inte kan låta bli att känna sig irriterad hur mycket man än försöker låta bli. Mitt svar brukar vara att det får man så klart bli. Ilska, irritation och konflikter hör till livet för oss alla när vi lever nära tillsammans och det ändrar tyvärr inte en cancerdiagnos på med automatik, hur gärna man än skulle vilja det.

En cancerdiagnos påverkar ju även dem som står patienten nära, partner, barn, alla i familjen, och alla tycker nog att det är självklart att stödja varandra när det händer. Men det är inte alltid så enkelt som det verkar. Alla reagerar olika på svårigheter, även i en familj. Någon kanske har behov av att prata mycket om det som händer, någon behöver fundera för sig själv ett tag, någon kanske mest är jätteledsen medan någon annan mer är inriktad på att ”lösa problemet”. Det är inte alltid så säkert att alla gör lika eller har samma behov av stöd samtidigt. Jag brukar säga att man ofta ”går i otakt” i hur man reagerar. Det är helt normalt, men gör det inte alltid enklare att leva tillsammans.

En cancersjukdom är heller inget som man i ett par eller en familj har en självklar beredskap för att hantera. Det kan ta tid och ordentligt med kraft att ställa om sin tillvaro. De roller man tidigare haft i familjen blir annorlunda: Någon kanske måste lära sig laga mat istället för den som mår illa av behandlingar, den som alltid hämtat på dagis orkar inte göra det… Det är många praktiska problem som måste lösas och det är inte alltid det går friktionsfritt även om det finns massor med god vilja hos alla.

Så visst får man bli arg! Men det kan kanske vara värt att fundera över vem man egentligen är arg på. Är det din anhöriga – eller är det egentligen cancern? Man kan uttrycka det som att cancern är en objuden gäst som kommer in i hemmet, tar plats och kräver att alla ska anpassa sig - genast. Det är klart att man blir arg på den gästen!

Maria Hellbom, leg psykolog