De som inte borde behövas

2013/10/10 | Av Maria Hellbom

Nyligen bytte Cancer- och Trafikskadades Riksförbund namn till CancerRehabFonden. I samband med namnbytet har man också bytt inriktning. Från att tidigare varit en fond där personer som behövt rehabilitering efter cancer eller trafikolycka kunnat söka pengar övergår man nu helt till att stödja rehabilitering för patienter med cancer.

Det kan låta konstigt. Man kan väl behöva stöd och hjälp även efter en trafikskada? Jo absolut, säger Eva Bengtsson som är generalsekreterare i CancerRehabFonden när jag frågar henne. Men under åren som har gått sedan fonden startades har antalet ansökningar om hjälp efter trafikskada bara blivit färre. Mot slutet var de bara några få procent av alla ansökningar som kom in till fonden. Kanske, funderar hon, beror det på att det trots allt finns ganska bra rehabiliteringsmöjligheter i samhället för trafikskadade. I så fall är det ju bara positivt.

Antalet ansökningar som fonden fått för hjälp med rehabilitering efter cancer har däremot bara ökat och ökat - också det ett positivt tecken på sätt och vis eftersom det tyder på att vi blir bättre och bättre på att behandla cancern (det kan vi kanske tacka en annan fond för, Cancerfonden, då de stödjer en mycket stor del av cancerforskningen i Sverige). Men å andra sidan ett tecken på att vi inte alls är lika bra på att behandla människan som får cancer.

Ansökningar handlar oftast om att få hjälp att hitta tillbaka till en fungerande tillvaro efter cancern - eller med den, om man inte har en sjukdom som kan botas. Man behöver få hjälp att förstå och bearbeta det man har gått igenom. Cancerbeskedet har skakat om i livet. Cancerbehandling är trots allt oftast mycket tufft och jobbigt. Man behöver stöd och vägledning i att förstå hur man ska leva nu - hur ska man sköta sin hälsa, hur ska man tänka kring det faktum att man har haft en dödlig sjukdom. Hur ska man prata om det. Man känner sig ensam och utlämnad efter avslutad behandling, vill träffa andra i samma situation.

Vi borde inte behövas, säger Eva Bengtsson. Men nu är det ändå så att människor behöver ekonomisk hjälp från en fond för att de ska få den rehabilitering som är en viktig del av att kunna bli hel igen efter cancer. Så nu får vi göra vad vi kan för att hjälpa.

Jag tänker att det snarare handlar om att hjälpa andra hjälpa. Att fonder som CancerRehabFonden, Barncancerfonden och Cancerfonden ska kunna hjälpa och stödja är helt beroende av att människor och företag skänker pengar. Det är otroligt omtänksamt och generöst att människor gör det. Det borde inte behövas - men nu behövs det, och då ställer människor upp och hjälper. Och gör skillnad tillsammans.