Cancerrehabilitering

2013/11/14 | Av Maria Hellbom

I min förra krönika skrev jag om den nya CancerRehab Fonden och det viktiga arbete den gör för att hjälpa patienter med cancer att komma tillbaka efter tuffa behandlingar. Fondens arbete är tyvärr helt nödvändigt för att så många som möjligt ska kunna erbjudas rehabilitering efter cancersjukdom.

Men de är inte helt ensamma. Rehabilitering bedrivs också i cancervården, varje dag. Det kan handla om att man får hjälp av en sjukgymnast med hur man ska träna för att återfå rörlighet i en opererad kroppsdel. Att man får träffa en stomiterapeut och får lära sig hur man ska sköta sin påse på magen. Eller en lymfterapeut som hjälper till med att hålla arm- eller bensvullnad under kontroll. Allt det här exempel på olika fysiska problem som man kan få under eller efter cancerbehandling och som behöver avhjälpas eller åtminstone minimeras för att man ska kunna leva ett så bra vardagsliv som möjligt.

Rehabilitering kan också handla om andra saker, som till exempel att man får stöd och hjälp då man ska återgå till sitt arbete - inte alltid det enklaste efter en lång cancerbehandling. Man kan också behöva hjälp och råd kring hur man ska prata med sina små barn om sjukdomen, eller med sina vuxna närstående, för den delen. Ekonomin kan vara hårt påfrestad efter en längre tids sjukskrivning och många besök i vården, och det kan man också behöva hjälp och råd med att bringa reda i. Ofta har man möjlighet att träffa en kurator där man fått sin vård för att få hjälp med de här sakerna, de sociala och ekonomiska rehabiliteringsbehoven.

Kuratorn är också ofta den som stöttar och lyssnar då man har oro kring det som händer, eller då man är nedstämd och tyngd av allt det som man går igenom. Kanske kan man få vägledning och även hjälp, men många beskriver i efterhand det att någon "bara" lyssnade som det som gjorde den största skillnaden. Kuratorer, men även sjuksköterskor, psykologer och även läkare kan vara den hjälp som finns när man är i kris och behöver hitta fotfästet i livet så som det blivit efter diagnosen.

Vilka av de här resurserna som finns för patienter kan variera mycket från ort till ort i landet och ibland inom samma sjukhus. Ibland kan det också vara så att hjälpen finns, men patienter vet inte om att den finns och får därför inte den hjälp de behöver.

Om du är patient - fråga efter vilka rehabiliteringsresurser som finns för dig och din familj där du vårdas! Och kom ihåg - när livet vänds så upp och ned som det kan göra vid ett cancerbesked är det normalt att bli rejält tilltufsad, att känna sig orolig och vilsen och även fundera över vilka fysiska konsekvenser som det för med sig. Rehabilitering ska därför ingå i den vård man får, och inte vara något "extra". Alla har rätt till det!