Vad ska man säga till barn om cancer

2013/06/14 | Av Maria Hellbom

Att berätta för sitt barn att man har fått cancer är naturligtvis något ingen vill behöva göra. Instinkten att skydda våra barn från att uppleva svåra saker och jobbiga känslor är väldigt stark hos de flesta av oss. Det är kanske inte så konstigt att man i det känslokaos som kan uppstå när man fått en cancerdiagnos tänker att man inte ska berätta om det svåra för barnen, eller att man kanske skyler över allvaret i det som händer inför dem.

Men gör inte det! Barn behöver få vara delaktiga. Ofta är barn bra på att läsa av sin omgivning och de märker om något är på tok även om vi inte säger något till dem. Att vi i vår välvilja vill skydda dem kan leda till att de känner sig utestängda och blir ensamma med sin oro och sina tankar. Barnen vill ofta också skydda de vuxna i sin omgivning när de märker att de har det jobbigt och kämpar för att verka som vanligt och glada fastän de inte är det.

Det kan kännas förfärligt svårt ta steget att berätta för sina barn, men de allra flesta är ändå glada att de gjort det. Det blir en lättnad för alla och det blir ok för alla att låta känslorna få ta den plats de behöver.

Hur ska man göra, då? Det behöver inte vara så konstigt eller stort. En bra sak brukar vara att börja med att berätta kort och översiktligt och sedan låta barnens frågor styra vad man ska berätta mer. Säga att det alltid är ok att fråga. Ibland behöver barnen fundera, kanske berätta för en kompis eller rita och leka – sen kommer det mer frågor.

Några saker är extra viktiga att tänka på:

  • Man behöver inte berätta alla detaljer, men man ska aldrig ljuga. Det är ok att säga ”jag vet inte” om man inte gör det.
  • Barn är ofta väldigt konkreta och en fråga som de kan ha utan att riktigt våga ställa den är vem som ska ta hand om dem. Vem ska följa med på fotbollsträningen, laga middag, ordna födelsedagskalas om mamma eller pappa mår dåligt? Vem tar hand om dem om föräldern inte kan det alls, till exempel blir inlagd på sjukhus? Här behöver man berätta hur planen ser ut.
  • Barn kan tro att det är deras fel att föräldern fått cancer, att de till exempel har orsakat stress som lett till sjukdomen. Man behöver tydligt säga att det inte är så – det är absolut aldrig barnet som har orsakat cancern!
  • Barn kan tro att cancer smittar, eller att cancerbehandling kan göra det farligt att vara nära. Därför behöver man berätta att det inte är så. Man kan kramas och gosa precis som vanligt.

Mer råd om hur man pratar med barn om cancer kan du hitta på Cancerfondens hemsida.

Om du själv är barn eller ungdom så kan du få kontakt med andra som har det som du på hemsidan www.naracancer.se. Där finns också information om cancer och om var du kan få stöd – kom ihåg att du också har rätt till stöd från vården om du behöver det när någon viktig vuxen inte mår bra!