Jakt, fiske och skogspromenader

2014/08/12 | Av Maria Hellbom

Talar du medicinska?

För rätt så många år sedan arbetade jag i ett forskningsprojekt, där vi bland mycket annat ville se hur livskvalitet och levnadsvanor, ungefär vid diagnostillfället, påverkar hur man återhämtar sig efter diagnosen och behandlingarna. Vi frågade alla de över femhundra personerna som ingick i studien flera hundra frågor och fick svar från nästan alla - man var väldigt generös med att delta och ge oss svar på allt vi undrade, trots att man just fått besked om att man var sjuk i cancer (om du som läser det här kanske var en av dem som deltog vill jag passa på att säga tack, igen, för att du ställde upp!).

En av de frågor vi ställde handlade om vad man tyckte om att ägna sig åt på sin fritid. Jag kommer ihåg att jag blev förvånad över hur många som kryssade i alternativet "promenader i skog och mark". Något färre men ändå många angav "jakt och fiske".

Vi verkar vara ett naturälskande folk i det här landet. När vi är lediga ger vi oss gärna ut i skogen eller kanske till någon sjö för att fiska. Vi plockar bär och svamp. Vi tränger ihop oss i sommarstugor utan el eller rinnande vatten, lyckliga, för det är ju i naturen. Vi campar. Vi seglar. Vi åker skidor.

Jag tror att många av oss förknippar naturen väldigt mycket med att vara ledig och att koppla av. Vi trivs med tystnad, vågskvalp och skogens sus. Där känner vi att vi kan komma i balans, bara vara. Vi kanske minns när vi var små, då varje sommardag eller skidutflykt var ett äventyr. Och det är klart, för inte allt för många generationer sedan levde stora delar av vår befolkning av jorden så att vara i naturen knyter för många av oss an till vårt ursprung. Kanske är det därför som vi ibland bygger en del av vår rehabilitering på närhet till natur - i Skåne finns till exempel ett väldigt uppmärksammat rehabiliteringsprogram som heter just "Naturstödd rehabilitering" och som hjälpt många med utmattningsdepression att komma tillbaka.

Men man ska komma ihåg att det är väldigt individuellt vad man upplever som energigivande och avkopplande, och kanske också kopplat till uppväxtmiljö och kultur. En kollega till mig som jobbar med cancerrehabilitering berättade om en deltagare i rehabiliteringsprogram, en medelålders kvinna som ursprungligen kom från Iran. I det där programmet hade man rätt många moment med lätt motion i något friluftsområde just av skälet att man skulle få avkoppling, lugn och ro, och då tänkte man att det skulle vara bra för alla att komma ut i skogen. Men den här kvinnan gillade inte alls det där - motionen, visst, men det där med att vara ute i naturen, i skogen...obegripligt hur man kunde anse det vara avkopplande! Ett ställe utan människor, helt tyst, fullt med insekter, utsatt för väder och vind...hon kände sig bara stressad av att vara där!

Avkopplande miljö för henne var möjligen mitt i stan i Stockholm - Kungsgatan, kanske. Men det är klart, så var hon också född och uppvuxen i Teheran som är en av världens största (och enligt många vackraste) städer. Ett gigantiskt folkmyller dag och natt, allt man kan tänkas vilja ha och behöva, kultur, skönhet, släkt och vänner. Så mitt i storstan, med sin familj och alla vänner, där fick hon sin energi tillbaka.

Det är nog viktigt att utgå från vad som fungerar för en själv när man ska få tillbaka energi och läka efter jobbiga upplevelser. Att fundera över - vad ger mig krafterna åter? När och var känner jag att energin flödar, vad ger mig inspiration? Och så ägna sig åt det så ofta man kan.

Den där undersökningen då? Jo, det verkar som att de som haft aktiva levnadsvanor innan sjukdomsdiagnosen kanske kommer tillbaka snabbare till vardagslivet. Jakt, fiske och skogspromenader var alltså bra för många.

Men det är klart, vi hade inte "aktivitet i storstad, t ex Teheran" som svarsalternativ.