Talar du medicinska?

2014/04/08 | Av Maria Hellbom

Talar du medicinska?

Det kommer rätt så ofta frågor till frågelådan som handlar om den information som man som patient och anhörig har fått från sjukvården. I en del av de här frågorna förstår jag liksom mellan raderna att den som frågar är väldigt, väldigt orolig och säkert har grubblat mycket kring det man har fått höra. Man har inte förstått den information som man har fått.

Det är inte så konstigt att man inte har förstått. Jag brukar ibland skämta litet och säga att informationen i sjukvården ofta ges på ett annat språk än svenska - jag kallar det "medicinska".

"Medicinska" är ett språk som är löst baserat på svenska men innehåller ganska mycket latin, ibland i nya, komplexa kombinationer, samt ett antal siffer- och/eller bokstavskombinationer. Ibland finns det också med olika procentsatser och det kan också förekomma engelska, tyska eller franska låneord även om det är mindre vanligt. För att krångla till det ytterligare så kan samma sak, läkemedel till exempel, ha två olika namn, ett som betecknar substansen eller substanserna och ett som det heter när det säljs av ett visst läkemedelsbolag.

"Medicinska" lär man sig vanligen grunderna för under läkarutbildningen som är fem och ett halvt år lång och sedan fortsätter man att träna på att prata och förstå språket under resten av sitt yrkesliv.

Sådär kan jag skoja på, men med allvar i botten. För det här att man som patient, och anhörig, från en dag till en annan, oftast helt utan läkarutbildning eller annan medicinsk utbildning, ska behöva förstå information, termer och uttryck som man aldrig hört förut är inte ett dugg roligt egentligen. Särskilt som det för den som är patient, och anhörig, gäller livet och hälsan som är det viktigaste vi har.

När man märker att någon börjar prata "medicinska" är det lätt hänt att man känner sig litet dum och ovetande, kanske för att "medicinskan" ibland pratas som om det var självklart att alla förstår den.* Men man är absolut inte dum om man inte förstår vad termer som "malign", "duktal", "PSA-värde", "HER-positiv" eller "trippelnegativ" betyder. Att "portvakt" betyder något annat när man pratar om bröstcancer än om man läser en fransk roman.

Medicinska termer kan kräva en lång förklaring ibland men den har man som patient rätt till. Det står faktiskt i svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning att information om saker som patientens hälsa och medicinska behandlingar ska ges på ett sätt så att han eller hon kan förstå dem.

Så fråga! Säg "stopp ett tag, nu pratar du på ett sätt så att jag inte förstår. Vad betyder det du säger nu för mig? Nu måste jag be dig översätta till vanlig svenska!"

Egentligen handlar det inte bara om att få informationen översatt till svenska. Det handlar om att få den översatt till vad den innebär i ens eget och ens närståendes liv. "Vad betyder det här för mig?" är en bra och viktig fråga att ställa, liksom "hur kommer det här att påverka min vardag, nu direkt och på längre sikt?".

För egentligen är det ju det man behöver veta.

* Jag tänker också på alla dem som har ett annat modersmål en svenska. Som kanske pratar och förstår svenska bra i det dagliga men i sitt hjärta har ett annat språk, det som deras mamma pratade med dem. De ska inte bara överbrygga en språkbarriär, utan två. Eftersom man pratar och förstår svenska i det vardagliga så tänker man att det förväntas att man förstår det även i sjukvården, men det kan vara jättesvårt. Det kan ofta bli lättare om man ber om tolk på sitt modersmål och det brukar jag rekommendera.

 

Äldre människor är förstås en gåva till oss, tänker jag också, det ska man inte glömma. Litet som en fin flaska lagrat vin – litet grå och dammig på utsidan men ofta med väldigt spännande innehåll. Och fina flaskor lagrat vi har förstås ingen stämpel med något bäst-före-datum!

/Maria Hellström