Måste man bryta ihop?!

2015/10/05 | Av Maria Hellbom

Under september månad har jag fått vara med och svara på frågor från cancerberörda på Blodcancerförbundets sida (www.omdubaravisste.se). Precis som här på bms.se är det väldigt spännande och tankeväckande frågor som jag får och det blir mycket funderande.

En person lyfter till exempel frågan om det ändå inte är ok att gå vidare och leva sitt liv som vanligt. ”Måste alla gå och vänta på att man ska bryta ihop hela tiden?” skriver hen. Först började jag skratta för mig själv när jag såg den frågan. Och jag började med att skriva ett lite skämtsamt svar om att hen kanske skulle kunna lova sin omgivning att säga till när hen tänkte bryta ihop så kunde de slappna av litet och vara som vanligt. Men sen tänkte jag om. Det är faktiskt allvarliga saker det här och jag ska inte skoja bort det. Frågarens omgivning är förmodligen mycket välvilliga och omtänksamma människor som verkligen vill finnas där. Den omtanken och omsorgen är så väldigt mycket värd.

brytaihop

Samtidigt kan jag förstå att det kan kännas jobbigt att ha människor omkring sig som liksom tassar omkring med näsdukar och tröstfamnar redo, särskilt om det är så hela tiden. Man kanske inte alls vill ha det. Man kanske inte alls vill att tillvaron ska kretsa kring det faktum att man är cancerberörd. Man kanske vill ha kul, prata om det senaste avsnittet av någon teveserie, eller få lite skäll för att man inte plockat ur diskmaskinen. Sådant där vardagsprat och gnabb som hör till det vanliga livet.

Ibland, det vet jag, kan det nästan finnas förväntningar på hur man ska vara som cancerberörd. Man ska reagera på vissa sätt och hantera sin situation på vissa sätt. Det kan kännas som att man måste leva upp till förväntningarna. En vanlig sådan förväntan är att man ska reagera starkt och behöva mycket stöd när man får en cancerdiagnos. Men jag har träffat många som det faktiskt har varit ganska odramatiskt för att få cancer och som tycker att de klarat av att hantera situationen ganska bra.

Och det är helt okej - precis som det är helt okej att känna och reagera starkt. Det finns inga rätt eller fel - det finns bara hur det är för dig och vad just du som cancerberörd behöver. Vilket ibland, som för personen som frågade om det var ok att gå vidare, kan vara att få fortsätta med sitt liv så vanligt som det går. För andra personer kan det vara rätt att få ”möblera om” sitt liv helt och hållet. Låta känslorna vara som de är, ta emot alla tröstfamnar och allt stöd som går att uppbringa.

Mitt svar är därför; ”Nej, man måste inte bryta ihop. Men man får om man vill och behöver.”

/Maria