“Bucket list“

2016/05/30 | Av Therese Westerlund

Grnad Canyon

Jag har nyligen varit på en helt underbar semester med min kära i Kalifonien och Arizona. En av mina saker på min så kallade "Bucket list" har alltid varit att se Gran Canyon. Ett fantastiskt ställe med en natur som måste upplevas hade jag hört. Har sett bilder därifrån, men det var något helt annat att uppleva det. Jag är så tacksam och glad för att jag har fått uppleva detta!

På vägen dit upplevde vi bland annat kungskrabba vid Fishermans Wharf, vackra vyer i Yosemite National Park, casino i Las Vegas, vyerna längs kustvägen Highway 1 och sedan ett ställe som gav mig rysningar på ryggen - det stället heter "Death Valley". Naturen där var helt sönderbränd och den långa bilvägen dit kantades av ökenliknande, platt landskap med någon enstaka buske. Det var som en bild ur en vilda western film. Jag skulle inte ha blivit så förvånad om Clint Eastwood kom ridandes längs med vägkanten med en tandpetare i ena mungipan. Det hade liksom passat in där. Så långt jag kunde se fanns det bara berg och sand. Här kan nog bara skallerormar och skorpioner överlevt, tänkte jag. Nåja vi såg faktiskt en präriehund som stod och åt något avskyvärt vid vägkanten. Men annars inget liv…. 

Vi stannade i en by i Death Valley. Ja, där fanns faktiskt liv. Tydligen var detta område en turistattraktion. Jag beställde en vegetarisk hamburgare. En anslagstavla vid caféet informerade oss om att det hade varit hela 57 grader varmt där förra sommaren.

Death Valley

Det bör vara stor risk för hudcancer här med sådan stark sol och inte ett träd i sikte som kan ge skugga, tänkte jag. Mycket riktigt, "in the middle of nowhere" såg vi en stor vägskylt  som visade en pil mot ett "Skin cancer center" i en för övrig väldigt liten by. Det bodde nog inte så många där, men ett center för hudcancer hade de. Så nu vet vi varför det kallas "Death Valley". Det kändes skönt att åka därifrån, även fast det var häftigt att ha sett det. Naturen såg väldigt annorlunda och död ut.

Gran Canyon å andra sidan bjöd på helt magiska utsiktsplatser och en helikoptertur som jag aldrig kommer att glömma. Jag som är höjdrädd tog mig kragen och satte mig bredvid en ung pilot längst fram i helikoptern. När man är ”lättviktare” som jag är får man sitta längst fram, med den bästa utsikten. Det sög i magen när vi flög iväg och när vi åkte över bergskammen, men jag fixade det. Det var en fantastisk upplevelse att få se färgerna och klipporna i "The Canyon” från helikoptern. Det var strålande sol och ingen vind, så vi hade en bra dag för flygning och fotografering. Sedan landade vi nere vid Colorado river. 

Vi förlovade oss vid Gran Canyon med solnedgången som utsikt, och därefter firade vi med champagne på en restaurang. En nästan overklig dag.  För några år sedan trodde jag att livet var slut, bokstavligt talat, men nu känner jag mig så levande!