Njuter mer av livet

2016/11/09 | Av Therese Westerlund

tillbringare

I min bok beskriver jag mitt liv i form av en berg och dalbana. En resa med drastiska kast, uppåt och nedåt. Ibland går livet bra - vagnen tuffar upp, upp, upp - och livet leker. När vagnen nått den högsta toppen stannar den en kort stund för att därefter åka fort nedför. Det suger i magen och man känner skräck så att man har lust att skika högt. Ungefär så har mitt liv varit de senaste fem och ett halvt åren. De år som har gått efter att jag fick diagnosen cancer. 

När det har gått nedför har jag haft fullt upp med att hantera alla känslor och rädslor.  När det sedan planar ut och vagnen antingen går uppåt igen, eller ännu hellre stannar helt med en hastig knyck på marken, kan jag pusta ut igen.  Du vet känslan när åkturen är slut och man kastas framåt i vagnen så man tappar andan. Helst åker jag inga fler gånger. Jag vill kliva av och lämnar berg- och dalbanan. För gott hoppas jag. Då kan jag fokusera på att det goda i livet igen.

ankor

När livet är sådär på topp, inga tumörer syns på röntgenbilderna, jag mår fint och känner mig älskad och accepterad, ja då kan jag verkligen njuta av livet fullt ut! Här och nu till hundra procent är det som gäller för mig då. Som när jag vaknar på morgonen av fågelkvitter utanför fönstret, känner lukten av nytvättade lakan och inte har värk någonstans. Efter en god natts sömn går jag upp, öppnar verandadörren och känner hur doften av nyslaget gräs och blommande blommor slår emot mig. Jag drar in ett djupt andetag och sätter på radion som sorlar i bakgrunden när jag brygger kaffe och förbereder min frukost. Jag ler!

Läser några email i morgonrock på soffan på verandan, och sitter och mediterar en liten stund medan fåglarna kvittrar i bakgrunden. Rullar ut mattan och gör yogapass med solen i ryggen. Det ger massor av energi och jag känner mig så frisk. Ingen karusell så långt ögat når.

Tar en promenad. Njuter av klucket av vattnet som slår mot bryggan vid sjön i närheten av mitt hem och kvackande från ankungar som är nyfikna och hungriga. Jag sätter mig skräddare på bryggan och ger ankungarna små brödbitar som jag har med mig. Jag ler för mig själv när de kivas om maten och mamma and ”pratar” med dem.  När brödet är slut hoppar mamman upp till mig och ställer sig på bryggan en stund, alldeles bredvid mig. Hon kvackar och går runt mig en stund, som ett sätt att tacka för maten. Min pojkvän kramar om mig och snusar kärleksfullt i mitt hår.

Vinden leker med vassen. Jag njuter av värmen, vinden och min fruktsmoothie. Jag njuter av de små sakerna, som att vara vid liv och kunna uppleva allt detta. Det kostar dessutom nästan ingenting. Jag behöver inte femstjärniga hotell och nya bilar. Jag njuter av de små sakerna i livet!

Min uppfattning är att jag lärt mig njuta av livet här och nu. Efter att ha gått igenom drama och sjukdom uppskattar jag livet mycket mer och tar det inte för givet.

Ta vara på livet och njut av de små sakerna, för en dag kanske du tittar tillbaka på ditt liv och inser att det var just dessa som var de stora sakerna.