Märkt för livet?

2016/07/12 | Av Therese Westerlund

slagskepp

När du en gång drabbats av cancer och lyckas överleva, eller lyckats att leva med cancer, är det en fantastiskt upplevelse. Att få en andra, eller tredje chans i livet. Du känner inombords att du lärt dig något av de tuffa erfarenheter det har givit dig. Du hoppas innerligt att det värsta är över nu när du har upplevt så mycket hårt, så mycket ångest och smärta. Nu måste väl livet erbjuda positiva saker, ljusa stunder och framgång? Men när man en gång drabbats är man "märkt" för livet enligt vissa invider.

Ett exempel på detta är en situation då en cancerdrabbad, som mår bra idag, söker nytt jobb. Nämn EN arbetsplats som gladeligen erbjuder anställning med vetskapen om du haft cancer. Nämn en arbetsgivare som inte skruvar på sig när du behöver jobba 80 %, och inte heltid. Nämn en arbetsgivare som väljer dig om han har vetskapen om din sjukdomshistoria, trots att du har ett fantastiskt CV. Cancer ger dig ärr för livet! Ärr som du kan se med blotta ögat från operationer. Men det finns också ärr som sätter sig i ditt psyke och din själ din personlighet har helt plötsligt blivit med cancer.

Man kan tycka att det får räcka med den fruktansvärda pärs som det är att fightas med sjukdomen och att livet ska leka efteråt. Men kommer man någonsin bli den starka och livsglada person igen, om samhället omkring den drabbade sätter en stämpel som följer den hela livet. Omvärlden måste öppna ögonen, för snart drabbas var tredje person av denna stämpel. Att överleva sjukdomen är en seger i sig, och vi borde bli egentligen bli behandlade som hjältar!

porträtt

En så kallad kompanjon har nyligen "kollat upp mig" bakom min rygg för att se vad som är fel med mig. Istället för att ta en diskussion med mig för att se om det kan vara så enkelt som att hon med cancer har kommit till ny insikt. Att hon som drabbats av den där fruktade sjukdomen som ingen vill nämna vid namn, faktiskt inte vill jobba fulltid. Att hon med cancer i bagaget faktiskt vägrar att gå in i ekorrhjulet igen, utan letar uppdrag där hon kan få möjlighet att använda sin erfarenhet utan att jobba 150 %? Vi kände inte varandra speciellt bra när vi började jobba tillsammans. Jag var glad för att hon reagerade väldigt positivt på min bakgrund, inklusive cancerhistoriken. Men nu känner jag att jag skulle lika gärna kunna haft en stämpel i pannan med ordet cancer. Jag är stämplad för livet.

Jag som i grunden är en positiv person blir neddragen av människor med förutfattade meningar. Jag kommer, oavsett var jag är i livet, aldrig acceptera att människor tar energi från mig eller att de går bakom ryggen på mig för att de inte vågar ta diskussionen. Energitjuvar och människor som ser mig som "märkt för livet" ska bort ur mitt liv. Jag har även skrivit om detta i min bok; ”Akta dig för energi vampyrer!! Dem väljer vi bort”.