”En ängels tålamod och envishet som en gris”

2016/07/25 | Av Therese Westerlund

Man behöver ha en ängels tålamod och en stark självkänsla.
tekanna

När man drabbats av cancer så förändras ofta livet för den som drabbats. Även partner, barn och vänner drabbas. Alla runtomkring drabbas, fast på olika sätt. Sedan kan man tycka att det får räcka med det. Att man har upplevt nog med svårigheter och att turen måste vända. Energin som krävs för att att hantera reaktioner från andra och konflikter dränerar en, och man blir trött. Trött i själen och trött i kroppen.

Sedan kan man dessutom mötas av sura miner och himlande ögon på sin arbetsplats. Varför då, undrar man som drabbad? Har de ingen empati och förståelse, tänker man för sig själv.

Den drabbade kan inte hjälpa att den blivit sjuk och inte kan, eller orkar jobba heltid alternativt orkar hålla ett högt tempo. Företagen ska se till att den som är drabbad får rehabilitering. Vad har ni för erfarenhet av rehabilitering av cancerdrabbade?

Chefer kräver mer och företag har inte möjligheten att anpassa sig. De måste tänka "omsättning" eller "kostnadsreduktion" och skapa bättre och bättre resultat. Vem blir drabbad då empatin får komma i sista hand?

Man är inte prioriterad längre och möts av suckar och stora ögon. Man undrar stilla vad de tänker. Tänker de "Det händer aldrig mig", eller kanske " Hon har förändrats". Tänker de att man får söka sig någonting annat? Det är vad jag har erfarit, mina känslor, men jag får aldrig veta vad de tänkte. 

Kroppen och själen behöver fylla på med energi och positivt tänkande. Nu behöver jag känna att jag duger fast jag har gått igenom en strid med muterade celler.

Omgivningens reaktioner lägger sig på toppen av att bli drabbad. När man redan mår dåligt och inte orkar läggs detta ovanpå. Högst upp läggs även det faktum att relationen med mannen blivit sämre. Över av alla behandlingar som ger jobbiga biverkningar. På toppen av allt!

Man behöver ha en ängels tålamod och en stark självkänsla. Utöver det krävs en outtömlig energi och envishet som en gris. Man måste inse och förstå att man måste tänka på mig själv. Ignorera hårda ord och viskningar. Måste först och främst tänka på sin hälsa och på sig själv.  Måste tvinga sina tankar att tänka positivt.

Jag har varit i krig med cancerceller (eller är fortfarande) och som den krigare jag är sträcker jag på ryggen. Intalar mig själv att jag är en modig fighter som står upp för mig själv. Jag är stark som en oxe. Jag duger fortfarande jättebra, fast jag inte jobbar heltid numera. Jag är stolt över mig själv. Stolt över den resa som jag har gått igenom. Jag andas in och jag andas ut. En gång till andas jag in och ut. De andra ser på. Tittar som om det vore en dålig film, men det är jag som är huvudpersonen. De andra har ingen aning om hur det är att vara huvudperson, och hur tufft det kan vara. Jag vill uppmana alla som läser detta att vara stolta över sig själv.

Utrusta dig med en ängels tålamod och envishet som en gris. Nu går vi vidare i livet, för vi lever!