Ska jag våga hoppa?

2016/05/16 | Av Therese Westerlund

strand

Jag var mitt i min karriär och hade nyligen blivit befordrad när cancerdomen kom. Trots sjukskrivning i perioder har jag fortfarande en anställning kvar på samma företag som då jag fick min diagnos, men jag har fått ändra befattning och lämna mitt tidigare personalansvar. 

Jag lever här och nu. Jag vill vara lycklig och glad och jag vill trivas med det jag gör på dagarna. Om jag trivs med mitt jobb så kommer mitt liv kännas mer värdefullt, istället för att gå hemma och vara sjukskriven och må dåligt. Jag har ju trots allt ett helt liv med erfarenhet och kunskap bakom mig. Dessutom har jag en hel del kämparanda och skinn på näsan! 

Jag är en driftig och stark person, men självförtroendet går ner av sjukskrivning och dåliga besked från läkare och krävande chefer. Jag började därför fundera på att starta egen firma. Sedan jag fick min diagnos har många tankar snurrat i mitt huvud - jag har gått på ”starta eget kurs” och tagit reda på fakta via ekonomisk och juridisk rådgivning. Jag har funderat på att bli yoga lärare, men har insett att utbildningen är dyr. Jag är 48 år och har ungefär 24 års erfarenhet från de olika jobb som jag har haft, så jag kan ju kanske göra något bra av det istället. Då kan jag få nytta av min kunskap och erfarenhet på ett annat plan, och ha mig själv som chef. Men kommer det fungera ekonomiskt? Att bli kursledare och coach, göra föreläsningar och bli konsult. 

Tänk, tänk som Nalle Puh sa. Tänk, tänk….. 

Ingen mår bra av stress, men sannerligen inte för någon som har haft cancer och har metastaser som kanske ligger och ”ruvar” i kroppen och kan bryta ut när som helst. Lagom är bäst! Balans i livet är viktigt, men balans för mig är inte balans för någon annan. Jag tror jag behöver ett mått med personlig utveckling för att känna mig i balans. En deciliter meditation och någon nypa utmaning gör mig till en glad och vaken person som inte ramlar ner i depresssion. Jag vill känna att jag behövs och får positiv respons på det jag gör.  Jag vill känna att jag lever! 

Så ska jag våga ”hoppa” och ta steget? Bli egen företagare och utforska ny marker? Prova på någonting som är nytt? Där jag kan få nytta av min kunskap, men ändå inte ta en ny anställning?   

Tänk, tänk som Nalle Puh sa. Tänk, tänk….. 

Jag står på en språngbräda och långt nedanför mig ser jag mörker. 
Vågar jag hoppa – vågar jag ta steget? Jag vågar – jag hoppar! 

Vad skönt det är att känna att man tar kontroll över sitt eget liv och vågar! Det är utmanande och lite läskigt– men samtidigt väldigt skönt!