Hjärtat slår dubbelslag

2017/10/16 | Av Therese Westerlund

Sjukdomen skapar så mycket ångest och oro. Den skapar så mycket förtvivlan för familjer och för barn.
rockhjärta

Jag har i sommar verkligen känt mig toppen, rent fysiskt. Mycket bättre än på länge. Nu har jag varit behandlingsfri och cancerfri ett tag, och kroppen har börjat komma tillbaka. Det går bättre att motionera och jag orkar mer än förut. Känner mig gladare och har god aptit. Både på mat och på livet. Äntligen har jag kommit tillbaka till mitt liv!

Jag och min särbo i Danmark har efter ett break, hittat tillbaka till varandra, och fått en djupare kontakt. Idag förstår vi varandra bättre och kan prata om saker som man inte delar med vem som helst. Dessutom trivs på jag på arbetsplatsen jag varit på i ett halvår, som konsult. Ny lägenhet på gång och nytt liv!

Mitt i allt detta läser jag ett inlägg på Facebook i en sluten grupp för oss som är eller har varit drabbade av malignt melanom. En sluten grupp bara för oss, så att vi kan dela erfarenheter och funderingar. Ett forum där vi peppar varandra och delar glädje och motgångar. Det är ett inlägg som ger mitt hjärta dubbelslag och skakande händer. Det är ett inlägg från en god vän, som var drivande i att starta Melanomföreningen. Det är nästa sex år sedan föreningen startades och hon har varit cancerfri i flera år. Nu har metastaser kommit tillbaka. De har kommit tillbaka så snabbt och oberäkneligt, så oförutsägbart och grymt.

Sjukdomen skapar så mycket ångest och oro. Den skapar så mycket förtvivlan för familjer och för barn. För vänner och för anhöriga, men främst för dem som är drabbade. Ingen kan riktigt förstå, som inte själv är drabbad.

Det finns fortfarande hopp. Det finns alltid hopp. Om hoppet lämnar oss är det inte mycket att göra - hoppet och viljan att kämpa är A och O! Ett starkt psyke och järnvilja som inte viker sig för dessa muterade celler som är kroppens fiende. Ett jobbigt besked kan dra ner vilken människa som helst i fördärvet, men det är viktigt att hitta den positiva energin och tron på att man ska bli bra igen. Tron på att det finns någon behandling som fungerar och krymper dessa tickande bomber, som växer inuti oss. Tron på att cancern kommer att försvinna och utplånas. Kroppen skall segra över döden, och segra över cancern än en gång.

Jag peppar min vän via telefon och plockar fram de positiva sidorna i eländet. Vi pratar om nya behandlingar och biverkningar. Biverkningar som man inte bryr sig om just nu.

Hjälp mig att be en bön. En bön som skall göra min vän och alla andra cancerdrabbade friska igen.