Ett levande liv med cancer

2016/01/25 | Av Maria Hellbom

En sammanslutning av patientföreningar, Nätverket mot cancer, brukar varje år högtidlighålla världscancerdagen (den 4 februari) med föreläsningar och diskussioner om aktuella frågor i cancervården. De bjuder in beslutsfattare och ber dem berätta hur de vill hantera viktiga frågor för dem som är cancerberörda. Ett exempel på en sådan fråga kan vara väntetider i cancervården. Nätverket mot cancer består av trevliga och vänliga människor – men de är också envisa människor. De ger sig inte förrän de fått svar. De är alla själva cancerberörda så de vet av egen erfarenhet att det är viktigt att frågorna inte tappas bort.

att fortsätta

Nu 2016 samlas de under temat "Ett levande liv med cancer". Det temat är jag särskilt glad för. Det är precis så som jag önskar att den som är cancerberörd ska kunna ha det - ett levande liv som pågår, där man så långt det är möjligt har förutsättningar att leva så som man vill. Att få förutsättningar att leva som man vill, trots att man har en cancerdiagnos i sitt liv, är så väldigt viktigt. Jag har träffat alldeles för många människor som berättat sina historier om hur cancerdiagnosen tagit ifrån dem det liv de vill leva.

Visst är en cancersjukdom oftast en dramatisk och omvälvande händelse i en människas liv. Och visst kan både sjukdom och behandling ge upphov till stora fysiska problem. Man ska inte bagatellisera det på något sätt, det är problem som kan göra vardagen oändligt svår att hantera för kortare och längre perioder. Det ska man ha stor respekt för. Inte heller ska man bagatellisera att en cancerdiagnos oftast väcker stora och svåra frågor om liv och död. Frågor som vi alla egentligen alltid bär på någonstans inuti oss, men som kanske inte riktigt tar plats i den vanliga vardagen. Att konfrontera dem kräver stort mod. Det tar kraft och bär ofta med sig många stora och svåra känslor. Inte bara hos den som själv har sjukdomen, utan även hos alla oss som finns runtomkring.

Jag menar absolut att man ska mötas av förståelse och inte krav som cancerberörd. Vissa saker är som de är och de måste få ta den plats de tar. Känslor, till exempel, är och måste vara okej att ha och det behöver alla vi som möter cancerberörda förstå. Likaså fysiska hinder och symptom - vi behöver förstå att smärta och trötthet tar plats.

Att få förutsättningar att ha ett levande liv med cancer handlar om att få förutsättningar för att fortsätta vara en hel, levande människa. Att mötas av förståelse för att sjukdomen tar den plats den tar. Men också förståelse, stöd och konkret hjälp för att fortsätta vara den man är och vill vara - de drömmar man har, längtan, hopp. Rätten att leva ett liv som man själv upplever som meningsfullt.

Så självklart sa jag ja utan att tveka när Nätverket mot cancer bad mig prata om hur man genom cancerrehabilitering bidrar till ett levande liv med cancer. Trots att jag vet att jag kommer att få frågor av trevliga och vänliga, men mycket envisa personer. Som på sitt trevliga, vänliga sätt kräver att jag svarar tydligt och rakt på frågorna om hur just jag genom det jag gör kommer att bidra till att cancerberörda kan ha ett levande liv med cancer.

/ Maria