Jag måste planera vardagen

Jag har tre barn som behöver en mor som gör sånt som mödrar brukar göra. Det kan vara att vi skall köpa kläder eller mat, att jag skall följa med dem på fritidsaktiviteter eller att vi skall resa någonstans. Det är sådana där vardagliga saker som alla föräldrar gör hela tiden, men för mig är det väldigt svårt. Ute kör bilar omkring, folk vandrar kors och tvärs, solen skiner, och barn pratar med mig. Kanske blåser det till och med. Ljudet av vind och allt som rör sig med vinden, ljuset i ögonen och alla rörelser och ljud från trafiken gör att jag blir helt borta.

Jag kan inte längre se ordentligt, trottoaren gungar och svajar och tippar, alla rörelser runt om mig blir mörka hornhinnegrumlingar och rösterna från ungarna når knappt in i mitt huvud. Som ni förstår så blir mina svar därefter, och det blir ju omöjlig att vara vuxen tillsammans med barnen i en sådan situation. Jag vacklar, och i vissa situationer ute på gatan, när jag inte har någon att stödja mig på, har jag också fallit ner på marken.

Lyckligtvis har inte barnen varit med då, för de blir så rädda att jag blir olycklig å deras vägnar. De har varit med om att jag har ramlat hemma, och det är därför jag vet hur ont det gör dem. Jag har slutat handla mat på köpcenter, det gör min man. I alla köpcenter är det massor av kyldiskar och luftanläggningar som har ljud som går rakt in i min hjärna. Jag kan inte fungera där – jag blir hjälplös rätt och slätt, så jag undviker dem om jag kan. Undan för undan har jag också lärt mig vilka tider och platser som är bäst för mig. Är det tidigt på dagen, och jag har en bra dag, så klarar jag det ganska väl allteftersom.

Kvinna 40 år

Några av dessa krönikörer har fått en ekonomisk ersättning av Bristol-Myers Squibb. Texterna är ett personligt bidrag från personer med egen erfarenhet av t ex stroke.