Tre berättelser om stroke

Hanna 89 år 
Jag fick en propp för två år sedan, men kunde komma hem igen efter två månader. Jag hade svårt att använda ena armen och kommunen ordnade så att jag fick hemtjänst två gånger om dagen. Mina barn och barnbarn bor på samma ort som jag, så de kom ofta på besök och kunde hjälpa till. Nu har jag fått ytterligare en propp och det har blivit för svårt för mig att klara att bo på egen hand. På serviceboendet kan jag få den hjälp jag behöver dygnet runt. Den tryggheten betyder mycket, även om jag saknar mitt hus och trädgården.

Bertil 74 år
Vi satt vid frukostbordet, min fru och jag. Jag märkte plötsligt att delar av texten i tidningen försvann och kaffet rann utanför munnen. Min fru som är sjuksköterska förstod ganska snabbt vad som hade hänt och ringde 112. På sjukhuset konstaterade man att jag hade fått en hjärninfarkt och eftersom jag kommit in så snabbt valde man att behandla mig med trombolys. Vänster halva av ansiktet var förlamad en tid och jag hade svårt att äta. Förlamningen släppte efter en månad. Idag mår jag bra kroppsligt sett, men om jag är ute och promenerar har jag en tendens att gå vilse. Mobiltelefonen får därför alltid följa med, så att jag kan ringa efter hjälp. Jag försöker att leva lite sundare – äter mer frukt och grönsaker och väljer fisk framför kött. Och jag är noga med att ta mina mediciner.

Marie 45 år
Jag arbetade i butiken när jag plötsligt kände mig helt yr och fick en stark smärta i nacken. Jag satte mig ner och efter någon minut förlorade jag medvetandet. Tur i oturen så fanns det en läkare inne i affären just då och hon ringde genast efter en ambulans. Väl inne på akuten gjordes en datortomografi av mitt huvud och man kunde se att det fanns en blödning mellan hjärnhinnorna. De första dagarna minns jag inte så tydligt. Min man var hos mig på sjukhuset mest hela tiden och det var en trygghet. Efter att neurokirurgerna hade lagat blodkärlet kunde jag ganska snabbt flytta till ett sjukhus som ligger lite närmare hemmet. Idag mår jag lika bra som tidigare. En skillnad är att vi i familjen har kommit varandra mycket närmare och att vi nu prioriterar tiden vi har tillsammans.

Några av dessa krönikörer har fått en ekonomisk ersättning av Bristol-Myers Squibb. Texterna är ett personligt bidrag från personer med egen erfarenhet av t ex stroke.